”Vad vi gjorde var att skapa ett instrument som kunde lossa tandroten från benet och benhinnan utan att skada omgivande vävnad”, berättar Eilert Andersson, försäljningsansvarig för Småab.

”Tidigare gick man in och bröt loss tandroten, eller med tång bände och drog loss den. Jag brukar säga att man förr använde spett. Idag har man en kirurgisk kniv som varsamt skär ut tandroten utan att skada patienten.”

”1983 ríngde Bosse (legitimerade tandläkaren Bo Ericson) mig och ville att jag, eftersom jag är metallurg, skulle ta fram material till en ny bättre hävel.

Problemet med de hävlar som fanns då var att de var för tjocka. När man skulle extrahera tänder skadades ofta vävnaden runt om. Läkningstiden kunde bli lång med varbildningar och andra komplikationer som följd.”

”Så jag åkte in på kvällarna till Bosse, han gick till en grisbonde och frågade om han fick en griskäke. Och på den testade vi, eftersom griständer anatomiskt sett är väldigt lika mänskliga tänder.

De första hävlarna gick av eller bockades. Och så där höll vi på ett år nästan. Så småningom fick jag fram en härdning och anlöpning (återuppvärmning) som fungerade.”

”Den stora utmaningen var att hitta ett material som tillät hävlarna att göras tunna utan att gå av eller bockas. Så jag köpte härdbart rostfritt material och så härdade jag det vid 1000 grader och anlöpte i olika steg och så testade vi och testade igen.

Den hårdhet vi kom fram till låg på 55 på rockwellskalan – en skridskoskena håller i jämförelse 70-75 RC. Så vårt instrument skulle vara segt, men samtidigt kunna slipas vasst utan att gå av eller böjas.

Till slut fick vi fram ett instrument som var helt överlägset. Med det kunde man nu korta tiden för extraktionen av tänder med skonsammare ingrepp på patienten. Och reaktionen blev fantastiskt. Fyra månader efter att vi presenterade häveln på Dentalmässan i Stockholm 1984 hade vi täckt in 82 procent av den skandinaviska marknaden.

 I början gjorde vi handtagen gula och blå eftersom var helt inriktade oss på den svenska marknaden med ungefär 10 000 tandläkare. Men sen brakade det loss och 1985 hade vi sålt 28 000 hävlar, de flesta utanför Sverige. Vi var helt chockade.”

Jag arbetade med reparationsslipning av alla typer av instrument som används av tandläkare. Men innan dess jobbade jag som metallurg på Stora i Vikmanshyttan i södra Dalarna, på metall-laboratoriet där. Vi gjorde hårdhetsprovning, härdning och anlöpning och kontrollerade allt stål som lämnade verket för att exporteras ut över världen. Jag satt vid mikroskopet och tittade på strukturer av upp- och avkolning, testade draghållfasthet, ja vi gjorde allt som hade med kvalitetstestning av stål att göra. Vi var jäkligt duktiga på det. Sverige hade ju världens bästa stål och vi tog vårt jobb på allvar.

Men 1976 lades verksamheten i Vikmanshyttan ner och jag och en kollega startade ett företag som slipade instrument åt tandläkare.

När kollegan hoppade av, på grund av för mycket jobb, var jag plötsligt den ende i Sverige som slipade dentalinstrument. Eftersom jag dessutom var metallurg och kunde stål så var det naturligt att Bo Ericson kontaktade mig för att få hjälp.

Så Bosse och jag startade bolaget BEA Dental Handelsbolag och anlitade en fantastiskt duktig industridesigner, Ulf Hanses,  som bland annat har designat åt Playsam, IKEA och Brio.. Vi jobbade väldigt bra ihop.

Vi kunde träffas och dricka kaffe och jag sa vad jag hade för idé och då kunde han sitta och skissa under tiden. Vi bestämde att vi skulle ha ett skaft som fyllde handen så att man fick ett bra grepp. De gamla hävlarna var rätt små och gav inte samma känsla. Vi ville också att pekfingret skulle kunna stödja mot stålet, för att ge en känsla för var du har spetsen. Så han gjorde först tio olika trämodeller som vi testade innan vi bestämde den slutgiltiga designen.

Nu var det vara så att Ulf Hanses också hade designat fickknivar och råkade berätta att han jobbade med dentalprodukter, en helt ny hävel, för det marknadsföringsbolag som skulle sälja hans fickknivar.

Det bolaget ägdes av amerikanska Waledent, ett av världens största dentalföretag . De blev eld och lågor. På så sätt kom vi ut på världsmarknaden. Och det blev snabbt succé. Vi slipade alla instrumenten för hand i början så det blev mycket jobb. Vi var tre som slipade. Jag började sex på morgonen och slutade vi åttatiden på kvällen. Jämt, vardag som helg.